Hoppa till innehåll

Programmering i förskolan

oktober 30, 2016

Programmering kan ju låta tråkigt och lite skrämmande, sätter du sedan ihop programmering med förskolan så kan man undra vad vi ska programmera i förskolan och hur ska det gå till?

Det intressanta uppstår när man börjar fundera kring vad programmering är och inser att nästan allt runt omkring oss i världen innehåller små datorer.

Eltandborsten, kylen, skruvdragaren, spisen, bilen, smartphones, tunnelbanan, tv:n, larm, brandvarnare, trafikljus, kassaapparater, självskanningsystem och kodlås m.m.
programmering-i-fsk-5         programmering-i-fsk-4            programmering-i-fsk-6

Alla dessa uppfinningar innehåller små datorer som är programmerade så att vi människor ska kunna dra nytta av deras funktion. Alla dessa uppfinningar har kommit till genom att vi har haft ett mindre eller större problem som måste lösas.

Det som alla programmerade datorer har gemensamt är att de behöver behöver en eller gärna flera människor som programmerar dem för att de ska kunna fungera så som vi vill eller har tänkt.

Men för att få en liten dator att utföra vad vi vill eller har behov av krävs det att programmeraren delar upp det större problemet i mindre beståndsdelar. Det är den programmerade välden våra barn kommer växa upp i. Vårt jobb är att förbereda dem inför skolan men också inför livet, därmed blir det förskolans ansvar att arbeta med programmering.

Förskolans läroplan håller dessutom på att revideras, det nya innehåller kommer bland annat innebära att förskolan på ett eller annat sätt kommer behöva arbeta med programmering. Men för att visa att det inte är varken svårt eller krångligt kommer jag ge en liten idé så ni kan börja programmera redan nästkommande dag.

Min första tanke är att ni som pedagoger i verksamheten ger barnen i uppdrag att de ska taprogrammering-i-fsk-1 sig från ett ställe till ett annat i förskolan genom att programmera varandra. Här krävs samarbete och att alla barn förstår att allas tankar är och synpunkter är viktiga.

Inspiration 1:
Barnen lägger ut en bana på golvet i form av papper med pilar på och programmerar varandra genom att ge muntliga instruktioner för hur många steg kompisen ska gå och vilket håll kompisen ska vända sig för att ta sig vidare och klara banan. Kompisen som blir programmerad måste göra precis så som den blir tillsagd, då kommer barnen snabbt märka om det saknas information, eller om det finns felaktig information i programmeringen. Se bilden.

Inspiration 2.
Barnen delas upp i mindre grupper och får en startpunkt, tillexempel ett streck på golvet i form av en tejpbit. Varje grupp ska sedan utse en kompis från sin grupp som de ska programmera att ta sig från tejpbiten på golvet till ett givet mål på förskolan, tillexempel hallen. Sen börjar gruppen fundera:

Hur många steg krävs för att passera genom ett dörrhål, vilket håll ska kompisen vrida sig programmering-i-fsk-2för att ta sig runt ett hörn och hur många steg behöver kompisen ta genom den långa korridoren för att ta sig mot målet i hallen och så vidare. När barnen har räknat hur många steg och vändningar som kommer krävas för att programmeringen ska fungera är det dags för den programmerade kompisen att få de exakta instruktionerna och prova att ta sig till hallen.

Nu kommer kompisarna i laget kunna se om de har missat någon viktig information i programmeringen av kompisen. Kommer den programmerade kompisen ta sig förbi hörnen och dörrarna, kommer den programmerade kompisen klara att ta rätt antal steg i den långa hallen och sen ta höger på rätt ställe för att runda ett hörn, utan att gå in i väggen?

Om den programmerade kompisen når hallen har programmeringen lyckats. Men om man har missat att programmera att en dörr måste öppnas i hallen så får laget lägga till det i programmeringen och kompisen för prova igen. För att göra programmeringen svårare går det att lägga till hinder på vägen som den programmerade kompisen ska programmeras att ta sig förbi.

Leken bjuder på mycket skratt och allas tankar är värda att lyssna på vilket gynnar både samarbete och barngruppen som helhet.

Jag kommer återkomma till ytterligare tankar och tips om programmering i nästa inlägg. Håll utkik, jag tror det blir spännande.

 

 

 

 

Annonser

Barngruppens storlek i förskolan

februari 21, 2016

Har precis läst klart boken ”Barngruppen storlek i förskolan” av William, Sheridan och Pramling barngruppens storlekSamuelsson. Boken har tillkommit efter en fallstudie som har gjorts på uppdrag av Vetenskapsrådet och ligger verkligen rätt i tiden med tanke på att Regeringen precis har beslutat att återinföra riktlinjer för barngruppernas storlek i förskolan efter att Skolverket har kommit med sin rapport i frågan. Riktlinjerna är inte tvingande, men ändå en fingervisning om vad en lämplig barngruppsstorlek skulle kunna vara utifrån utvecklingspsykologisk- och socialpsykologisk forskning.

Min första tanke är att det är intressant att Regering och Skolverket återigen inför riktlinjer för barngruppen storlek och att boken kommer samtidigt. Detta måste innebära att man kan se att barngrupperna i förskolan växer och kanske är man oroad för kvalitén?

Författarna till boken ”Barngruppens storlek i förskolan” försöker ringa in vilka delar i verksamheten som har betydelse för barns lärande och en förskola med hög kvalité. En av aspekterna handlar om den fysiska miljön, dess utformning för att passa för barnen och hur man organiserar miljön för att stimulera lärande. Enligt författarna är det ofta kommunerna som har hand om förskolornas utformning, trots att de inte har specifik kunskap om varken barnens- eller personalens behov, vilket kan tyckas vara märkligt. Vidare menar författarna att många förskolor är byggda för färre barn än de antal barn som faktiskt vistas där, vilket kan inverka negativt på barnens möjligheter till lärande och personalens möjligheter att tillgodose och möta varje barn.

Ytterligare en aspekt som författarna har tittat på är förskollärarens kompetens. Dels kompetensen inom läroplanens målområden som man idag menar saknas. Men även att förskollärare måste ta tillvara på den forskning som finns kring barngruppens storlek och sedan kartlägger vilka behov den egna barngruppen har för att kunna motivera för förskolechef och ledning varför barngruppen måste vara en viss storlek.serie stora barngrupper

Enligt författarna vill förskollärare kunna utmana varje barn i gruppen i högre utsträckning än vad de upplever att de kan göra. Vidare menar de att i en miljö med färre barn kan förskolläraren bli mer professionell i sitt möte med varje barn. När barngruppen blir för stor får förskolläraren lätt rollen som den som ska organisera för att undvika kaos och det vanligaste sättet blir då att dela upp den stora gruppen i mindre grupper. Detta är även ett verktyg för att förskolläraren ska hinna se alla barn.

Det författarna har kunnat se är även att det finns, minst, tre sätt att organisera barn i grupper.

  1. Den första idén är att organisera en ”lekmiljö” där barnens lek står i fokus. Barnen väljer själva aktiviteter och i vilka kamratrelationer som leken ska ske. De leker ofta hela dagarna utan att någon vuxen finns närvarande och utmanar lärandet i leken.
  2. Den andra möjligheten att organisera barngrupper är genom ”aktivitetsmiljön” som består av ett antal stationer med konkreta aktiviteter som ger förskolläraren möjlighet att kontrollera vad och var barnen leker. Denna metod att organisera kan göra det svårt för förskolläraren att följa varje barns lärprocesser då fokus riktas mot att barnet ska göra något på aktivitetsstationen istället för att förskolläraren kan utmana barnet att utforska omvärlden utefter barnets intresse.
  3. Den tredje metoden kallar författarna för den ”kommunikativa lärandemiljön”. Även här organiseras barnen i mindre grupper som bygger på barnens intressen. Tillsammans med förskolläraren experimenterar och kommunicerar barnen kring olika innehåll och fokuset ligger i barnets förändrade förståelse och inte i själva aktiviteten. Förskolläraren planerar verksamheten utifrån läroplanens mål och använder målen som riktmärke i diskussionen och interaktionen med barnen för att leda lärandet framåt mot målen. Enligt författarna har forskningen kommit fram till att detta arbetssätt finns på förskolor med hög kvalité.

Det jag tycker är intressant i diskussionen om barngruppernas storlek är att forskningen visar tydligt att stora barngrupper ger svårigheter att att hinna kommunicera och samspela med barnen som den ”kommunikativa lärandemiljön” och läroplanens intentioner menar. Denna metod är i sin tur det yttersta kriteriet för hög kvalité menar författarna. Så hur stor möjlighet finns det egentligen att arbeta med hög kvalité inom förskolan? Är barngrupperna för stora utifrån läroplanens intentioner?stor barngrupp

En aspekt som författarna inte lyfter är den att förskollärare och andra som arbetar på förskola ofta drabbas hårt av sjukfrånvaro, antingen långvarig i form av sjukskrivningar pga av hårt fysiskt arbete, tunga lyft eller vanliga förkylningar. Enligt mig får förskollärare ofta ”trolla med knäna” för att få ihop verksamheten. Av egen erfarenhet vet jag att man ofta får arbeta utan vikarie när hela eller delar av arbetslag är borta. Samtidigt kan det innebär stor stress för ordinarie personal när man arbetar med vikarie då barnen kan vara känsliga för nya människor. Jag menar att det är viktigt att titta på ytterligare aspekter av hur stor barngruppen kan vara.

Jag menar precis som författarna att förskollärares kompetens är viktigt, men den kan inte utnyttjas om inte alla i arbetslaget känner till sina ansvarsområden. Vidare menar författarna att en genomtänkt struktur med en tydlig arbetsfördelning ger en trygg barngrupp och detta kan inte uppnås om någon hela tiden är sjuk i varje arbetslag. Så därmed blir den fysiska och psykiska välmåendet bland personalen på en förskola också en viktig faktor för hur stor barngruppen kan vara.

Hur stora barngrupper har ni på er förskola? Vad är en rimlig storlek på en barngrupp? Vilka kriterier tycker ni man också måste måste titta på för att bedöma vad som är lämplig storlek på en barngrupp? Skriv gärna till förskolebloggen, mailadress hittar ni i högerspalten. Eller skriv direkt här på sidan.många barn

Prova själv eller använd förebilder?

oktober 21, 2015

”Det jag hör glömmer jag, det jag ser kommer jag ihåg, det jag gör förstår jag” /Konfusius

Tänker att det är en spännande tanke som jag känner igen från arbetet i förskolan. Jag arbetar mycket med att lyssna på barnen, göra dem delaktiga och medforskande. Har barnen inspirerats av något så menar jag att deras frågor kommer av sig själva, de vill prova saker och försöka på egen hand och då gäller det att låta dem prova, eller?

Läser just nu boken ”Hur vi lär” av Hattie och Yates (2015) som nyligen har kommit ut och fått mycket Hur vi läruppmärksamhet. Jag tycker att de båda författarna lyckas få till en trovärdig och bra diskussion genom boken med en viss igenkänningsfaktor från yrket.

I boken tar författarna bland annat upp vilka fördelar det kan vara för en nybörjare att få studera hur någon annan löser ett problem eller en uppgift innan de själva sätter igång. Författarna menar att uppmärksamheten då kan riktas mot den information som förmedlas utan att man behöver bekymra sig för att producera ett svar eller hantera motgångar.

Här kommer den svåra balansgången mellan att låta barnen själva prova sig fram och att själv, som pedagog visa, eller uppmuntra någon annan att visa hur man gör för att barnen ska få möjlighet att just observera. Författarna menar att när observatörer har möjlighet att att studera noggrant kan deras lärande bli större än hos människor som utför samma uppgift utan social modell. Intressant.

Hur förändrar detta vårt sätt att se på barns lärande i förskolan? Hur förändrar det vårt sätt att se på åldershomogena barngrupper? Vilka förebilder har barn som går i åldershomogena grupper? Vilket lärande sker i ålderblandade grupper i förskolan? Har pedagogerna en viktig roll som modell för barnens

förebild 5 fortsatta lärande? Hur viktig är pedagogens närvaro i leken för barnens utveckling?

Hur tänker du som pedagog i förskola, förskoleklass och skola? Maila gärna eller svara direkt nedan.

 

 

 

Enkel teknik på förskolan

juli 3, 2015

Sommaren är här och semestern är nära eller precis påbörjad. Vårens sista inlägg kommer handla om en litenIMG_3061 leksaks-kyckling som vi har arbetat med på förskolan.

Kycklingen innehåller ett litet batteri och har två små poler på sina fötter. Sätter man ett finger på varje pol sluts den lilla lilla strömkretsen och kycklingen piper. Barnen har visat stor nyfikenhet inför den pipande kycklingen och velat prova att få den att pipa.

Barnen och jag har utvecklat arbetet med kycklingen genom att sätta oss i en ring och hålla varandra i händerna. Jag har haft mitt finger på en av kycklingens poler och ett barn har hållit på den andra samtidigt som alla barnen fortfarande håller i varandra. På så sätt har vi allihopa hjälpts åt att sluta strömkretsen så kycklingen piper.

Det som är intressant är även att när barnet och jag håller på var sin pol och någon annan i  ringen släpper händerna slutar kycklingen att pipa och barnen skrattar och vill prova igen och igen….

IMG_3063

Jag har även arbetat med ett barn i taget för att skapa nyfikenhet. Då har barnet och jag haft fingret på var sin pol, sedan har vi slutit den lilla strömkretsen genom att jag har satt mina fingrar på barnets näsa, öra, tår eller knä och sedan har barnet gjort likadant på mig. Spännande!

Läroplanen för förskolan,Lpfö 98: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar.

 

 

Tema människan-känsel

maj 19, 2015

På förskolan  har vi arbetat med tema människan under terminen. Ämnet är spännande och innehållet är lätt att anpassa till alla barn i alla åldrar. Vi har arbetat med våra sinnen under en längre tid vilket verkar ha skapat nyfikenhet och intresse. Vi har smakat, luktat och lyssnat och jag tänkte berätta även om det.  Men i dagens inlägg kommer det handla om känsel.

När barnen ska känna på saker blir det mer spännande om de inte ser vad det är som de känner på. Därför tog jag med en ren tårtkartong (det går ju bra med vilken kartong som helst, tillexempel en skokartong), klippte två små hål i sidan och häftade fast ett tyg ovanför hålen på insidan i kartongen för att minimera möjligheten för barnen att se in i kartongen. Se bilderna nedan.

IMG_2991             IMG_2992-2

Tanken är att saker kan läggas i lådan av pedagoger eller andra barn. Sedan sticker någon in händerna genom hålen, känner på innehållet och ska berätta eller gissa vad de känner på. När de mindre barnen har gissat eller bara känt på innehållet i lådan kan de ta ut saken genom hålen för att själva se om det stämde.

De större barnen kan få utmaningen att beskriva vad lådan innehåller för saker och sedan beskriva hur det känns med fler ord. Tillexempel om det känns som en cirkel, kvadrat eller triangel, stort, litet, kort, långt, kantigt, runt, smalt eller tjockt m.m.

Tänker att det även går att utveckla till en gissningslek för hela barngruppen. Lägg ett föremål i lådan som ingen ser. Ett barn sticker in händerna och beskriver med ord hur det känns och kompisarna ska gissa.

Här finns möjlighet att utveckla ordförrådet hos barnen, låta barnen berätta och ställa frågor, samtidigt som vi gör dem uppmärksamma på att man inte behöver se för att förstå vad det är man håller i.

Läroplanen för förskolan, Lpfö 98/10: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp, samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor argumentera och kommunicera med andra.

Tjuvstarta våren

februari 26, 2015

Det är inte vår riktigt ännu… men min tanke är att vi på förskolan kan skynda på processen lite och därmed göra barnen förberedda på vårtecken.

Förra veckan var vi på en kort spontan utflykt med 2-3 åringarna i gruppen. På rastplatsen låg ett stort träd som nyligen var fällt i närheten och trädets grenar var fulla med små bruna skott. Barnen var nyfikna på högen med pinnar och vi tog med några mot förskolan.IMG_6915

Eftersom det vanligtvis är så att man inte får bryta grenar i naturen hade vi tur som fick tag i grenar som redan var avbrutna och lätta att ta med. På vägen tillbaka hamnade några pinnar i en taggig buske, andra blev nedpetade i kommunala brunnar och några gick av och blev ointressanta.

Väl på förskolan satte jag den enda kvarvarande pinnen i vatten till barnens stora förtjusning. Vad skulle vi göra med den? Varför skulle den stå där mitt på bordet? Varför hade vi vatten i glaset som pinnen stod i?

Barnen frågade varandra och funderade. Någon visste att blommor behöver vatten och denna pinne såg kanske ut som en blomma, hmm. Vi tittade närmare på pinnen och jag gjorde dem uppmärksamma på att pinnen hade massor med små bruna knoppar som vi tittade närmare på, hur såg de ut, vad skulle det bli?

Nu har pinnen stått i vatten några dagar och knopparna är inte längre små och bruna, de börjar bli vita. Varje dag tittar vi närmare på pinnen och knopparna och frågan är fortfarande; vad ska det bli?IMG_1969

Min tanke är att barnen tidigt görs uppmärksamma på vårtecken genom att skynda på våren och hinna prata om utveckling innan den sker utomhus. Det skapar en förståelse för att vi måste vara rädda om knopparna som kommer på våren då dessa ska bli blommor och blad. De har också sett och skapat en förståelse för vad som händer i naturen och därmed blir det lättare att se när det så småningom händer utomhus.

Läroplanen för förskolan, Lpfö 98/10, Normer och värden: Förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö.

 

 

Välkomna till en ny spännande termin.

januari 26, 2015

Välkomna tillbaka till Förskolebloggen och en ny termin med spännande utmaningar, nya tankar och inspiration.

Jag har bytt arbetsplats och arbetar nu på en förskola i Hägersten strax söder om Stockholm. Tidigare arbetade jag med 3-4 åringar och nu kommer jag arbeta med 1-2 åringar, vilket innebär nya utmaningar i att se vad barnen har för behov och intressen. Jag ska försöka se till att alla tips och idéer fortfarande kan göras om till barn i alla åldrar.

 Nu drar vi igång en nya spännande termin.

Välkomna!

forskolebarn