Tjuvstarta våren

Det är inte vår riktigt ännu… men min tanke är att vi på förskolan kan skynda på processen lite och därmed göra barnen förberedda på vårtecken.

Förra veckan var vi på en kort spontan utflykt med 2-3 åringarna i gruppen. På rastplatsen låg ett stort träd som nyligen var fällt i närheten och trädets grenar var fulla med små bruna skott. Barnen var nyfikna på högen med pinnar och vi tog med några mot förskolan.

Eftersom det vanligtvis är så att man inte får bryta grenar i naturen hade vi tur som fick tag i grenar som redan var avbrutna och lätta att ta med. På vägen tillbaka hamnade några pinnar i en taggig buske, andra blev nedpetade i kommunala brunnar och några gick av och blev ointressanta.

Väl på förskolan satte jag den enda kvarvarande pinnen i vatten till barnens stora förtjusning. Vad skulle vi göra med den? Varför skulle den stå där mitt på bordet? Varför hade vi vatten i glaset som pinnen stod i?

Barnen frågade varandra och funderade. Någon visste att blommor behöver vatten och denna pinne såg kanske ut som en blomma, hmm. Vi tittade närmare på pinnen och jag gjorde dem uppmärksamma på att pinnen hade massor med små bruna knoppar som vi tittade närmare på, hur såg de ut, vad skulle det bli?

Nu har pinnen stått i vatten några dagar och knopparna är inte längre små och bruna, de börjar bli vita. Varje dag tittar vi närmare på pinnen och knopparna och frågan är fortfarande; vad ska det bli?

Min tanke är att barnen tidigt görs uppmärksamma på vårtecken genom att skynda på våren och hinna prata om utveckling innan den sker utomhus. Det skapar en förståelse för att vi måste vara rädda om knopparna som kommer på våren då dessa ska bli blommor och blad. De har också sett och skapat en förståelse för vad som händer i naturen och därmed blir det lättare att se när det så småningom händer utomhus.

Läroplanen för förskolan, Lpfö 98/10, Normer och värden: Förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö.