Hoppa till innehåll

Man får de barn man förtjänar, eller?

oktober 12, 2014

Läste en artikel om Anne-Marie Körling i  senaste upplagan av Pedagogiska magasinet 3/14. Anne-Marie Körling är föreläsare, bloggare, författare och handleder lärare och jag fastnade framförallt för en del i artikeln som handlade om hennes syn på stökiga barn.

”Om jag ärver en elev som sägs vara stökig och ha svårt att sitta still, så får jag en bild av den eleven som jag inte har skapat själv. Då tar det tid för mig att förändra den. Vi berättar väldigt mycket om elever istället för att ständigt ställa oss frågan vem eleven är idag och vem eleven  blir i mitt ämne”  

Anne-Marie Körling, Pedagogiska magasinet 3/14.

Jag har länge funderat över att lärare/förskollärare gärna pratar om hur barnen är istället vad vem de är. Min tanke är att alla människor, stora som små fungerar olika i olika situationer. Det barn som är stökig i en situation kanske fungerar helt annorlunda i en annan. Därmed blir vårt tyckande om hur barnen är ganska ointressant.stökiga barn

Jag har själv varit med om att överta så kallade ”stökiga” barn från en barngrupp till min barngrupp och jag håller med Anne-Marie Körling om att det tar tid att förändra bilden som andra pedagoger har givit av barnet. Men min tanke är att man måste vara professionell och ge barnet möjlighet att utvecklas vidare i sin nya miljö och med sina nya förutsättningar och lägga undan den förutfattade bilden.

Men hur gör man då?

 

Det jag har kunnat se är att de barn som redan tidigt fått höra att de är ”stökiga” (tro mig, de vet att de är stökiga) har svårt att tro på att de är något annat än just stökiga. När barnet byter grupp måste därför ett förtroendekapital byggas upp mellan barnet och de nya pedagogerna. Då blir det viktigt att inte upprepa, utan istället bryta mönstret från den tidigare avdelningen och istället ge barnet positiv feedback på allt som det gör bra.

Jag brukar försöka hitta alla saker, små som stora, som barnet är bra på och vara noga med att berätta det. T.ex. sätta på sig och ta av sig utekläderna själv, plocka ihop ett pussel och ställa tillbaka det i hyllan, hjälpa en kompis att hitta en legobit i rätt färg, eller bara hålla mig i handen när vi går på promenad. All positiv förstärkning är bra för att lyckas förändra barnets syn på sig själv som stökigt och för att skapa en ny relation.

När jag ska förändra ett barn syn på sig själv är jag alltid noga med att tala om för barnet allt som det lyckades med utan att använda ord som ”nu var du duktig” eller ”bra att du gjorde som jag sa”. Istället brukar jag använda uttryck som; ”det var härligt att hålla dig i handen idag på promenaden, får jag göra det nästa gång? ”, eller ”vilken tur att jag har dig som kunde hjälpa mig med de här sysslorna”. stökiga barn2

Jag brukar även utmana barnet med saker som jag helt säkert vet att det kommer lyckas med. Jag tror att det ger självförtroende och kanske växer självkänslan lite hos varje barn när de ser att de lyckas och får positiv feedback på det de gör.

Enligt mig behöver ”stökiga” barn utmaningar, gärna tillsammans med oss vuxna. Att sitta ned i barngruppen och kommunicera med barnen medan de leker brukar fungera som ett bra verktyg för att få stökiga barn att fokusera på leken under längre stunder. Där finns också möjligheten för oss pedagoger att tidigt se när leken börjar spåra ur och när gamla negativa mönster startar. Då är det dags att komma med nya utmaningar som skapar nytt fokus och lägger lite bränsle på leken som kan fortsätta utan att någon hann bli stökig.

Sist men inte minst tittar jag alltid på miljön och verksamhetens utformning för att se om den ger rätt stimulans till barngruppen. När barn blir ”stökiga” får vi inte skylla på dem, vi måste istället gå tillbaka till oss själva som pedagoger och fundera kring om vi har gjort verksamheten tillräckligt intressant och stimulerande  så alla barn ska bli utmanade på sin nivå.

Min erfarenhet är att barn sakta men säkert bygger upp nya relationer med de nya pedagogerna och med ett aktivt arbete från pedagogerna skapas nya förtroendefulla relationer som i sin tur ger information om vad varje barn behöver för att stimuleras utifrån sin förutsättningar.

Tänkvärt är; att varje människa är som en kristall och beroende på från vilket håll man belyser den får man ett annat ljus och spektrum.

 

Läroplanen för förskolan (Lpfö98/10), Utveckling och lärarande: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den, samt utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga.

Arbetslaget ska samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling,

 

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: