Snö blir enkel naturvetenskap

Nu har vi haft snö ett par dagar och på gården har vi åkt stjärtlapp i backen, skopat snö med skovlar och spadar.

En dag skopar vi snö i hinkar nästan hela förmiddagen, det börjar bli dags att gå in för att äta lunch och ett barn vill ta med sig snön in i sin hink. Det kan ju bara bli spännande. Kompisarna undrar vad han ska göra med snön, men får inget direkt svar mer än…jag ville bara ta in snön.

På samlingen visar han glatt upp snön som han har i hinken. Jag frågar om han vill ta en bild med läsplattan, det vill han. Under resten av samlingen sitter han och petar i snön.

Till mellanmålet tog vi en titt på snön igen, den hade blivit mer brun och sjunkit ihop och pojken fick ta ytterligare en bild.

Dagen därpå fortsatte undersökningen, det som var snö igår, blev brunt vatten idag. Pojken är ändå glad men tycker att det är lite konstigt. Han vill ta ytterligare en bild. Vi fortsätter att ta några bilder under veckan och tillslut är vattnet borta och kvar på botten ligger bara brun jord. Jag märker att han är lite fundersam och tillslut säger han glatt och lite förvånat; det måste vara någon som har hällt ut vattnet nu!

Att lyssna på barnen och låta de vara med i dokumentationsprocessen gör att lärandet blir synligt både för mig som pedagog och för barnen. Fortsättning följer…

Utdrag ur Läroplanen för förskolan 98/10: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen //…// samt enkla kemiska processer. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap, 

Annons